Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).  Related Paintings of carl gustav pilo :. | Study of Azaleas | Princess Sophie Troubetskoi, Duchess de Morny | Bala s Minuet | Self-portrait | The Little Pond Appledore |
Related Artists:
Abraham Fischer
1850 ?C 1913,was the sole Prime Minister of the Orange River Colony in South Africa. He was originally a lawyer in Cape Colony, joining the bar in 1875. He became vice-president of the Orange Free State's volksraad in 1893 and a member of the executive council in 1896. During the Boer War he went to Europe to solicit support for the Boers, returning in 1903 to practice law in the newly-formed Orange River Colony. Continuing to promote the Boer cause, he helped form the Oranje Unie party in May 1906 and became its chairman; the party won the majority of seats in the colony's first elections that were held in November 1907. On November 27, he was chosen as Prime Minister, and stayed in that position until it ceased to exist with the union of May 31, 1910. He then joined the cabinet of the Union of South Africa.
CARRACCI, Antonio
Italian Baroque Era Painter, ca.1583-1618 Painter, son of Agostino Carracci. He was born either c. 1583 (Baglione) or in 1589 (Bellori). His mother was a Venetian courtesan named Isabella. After his father's death, he joined the Roman household of his uncle Annibale Carracci. While Antonio may have collaborated with other studio assistants on the wall frescoes (1603-4) of the Galleria Farnese and the decoration (1606; commissioned from Francesco Albani) of some rooms in the Palazzo Mattei di Giove, Rome, his earliest undisputed works date from after Annibale's death in 1609. At that time, according to Monsignor G. B. Agucchi (Malvasia), Antonio returned briefly to Bologna, with the intention of joining Ludovico Carracci's studio, but the proposed collaboration came to nothing. A frescoed Vision of St Francis in the lower oratory of S Colombano was most probably painted during this Bolognese sojourn, and his Burial of Christ (Rome, Gal. Borghese) dates from c. 1609. He returned to Rome in 1610 and assisted Guido Reni in the Pauline Chapel of the Palazzo del Quirinale, where he painted Virtues and other subsidiary figures on the walls.
Nicolae Tonitza
(Romanian pronunciation: [nikoˈla.e toˈnit͡sa]; April 13, 1886 - February 27, 1940) was a Romanian painter, engraver, lithographer, journalist and art critic. Drawing inspiration from Post-impressionism and Expressionism, he had a major role in introducing modernist guidelines to local art. Born in Bârlad, he left his home town in 1902 in order to attend the Iaşi National School of Fine Arts, where he had among his teachers Gheorghe Popovici and Emanoil Bardasare.The following year he visited Italy together with University of Bucharest students of archeology under the direction of Grigore Tocilescu.During that period, together with some of his fellow students, Tonitza painted the walls of Grozeşti church. In 1908 he left for Munich, where he attended the Royal Academy of Fine Arts; he began publishing political cartoons in Furnica, and contributing art criticism articles to Arta Română. Tonitza spent the following three years in Paris, where he visited artists' studios, and studied famous paintings.Although the young artist's creation would initially conform to the prevalent style, his gift for colour and his personal touch would eventually lead him towards experiment.Throughout his life, he remained committed to the Munich School, hailing its innovative style over the supposedly "obscure imitators of Matisse".